Om Oss på kennel Limebrook's/ About Limebrook's

Jag heter Susanne och jag bor i norrland.Redan som liten bebis kom jag i kontakt med hundar eftersom min mormor och morfar alltid hade flera hundar hemma samtidigt. Mest var det lapska vallhundar men här till vänster kan ni se mig tillsammans med en Karelsk Björnhund som morfar hade./ My name is Susanne and I live in the very northern region Norrland. I came across dogs as a small child because my grandmother and grandfather had Laponian Herding dogs and they used to have quite a few of them. My grandfather also had a Karelsk Björnhund which you can see on the photo together with me.

Min första egna hund hette Tusse och han fick pröva på det mesta. Som ni ser så var han långhårig och det krävdes en hel del jobb till att sköta hans päls.

Efter det har jag haft schäfer (min goa Sofia som fick en kull valpar åt sin uppfödare) och så Mischa som ni ser här ovanför som valp. Jag tränade också upp kullbrorsan till Sofia, Skiidoo, så att vi blev godkända då vi avlade tjänstehundsprovet. Det var tider det! Sofia och jag tränade och tävlade spår, det blev inga höga poäng men vi hade kul.

Sedan hade jag långhårig collie. Tjejen här ovanför, min älskade Dixie, blev även avelskorad, något som inte var så vanligt på den tiden. Vi tränade och tävlade spår. Jag ställde också ut henne. Detta var på 80-talet då jag först bodde i Malmberget och därefter i Umeå som student. Dixie var alltid med mig på allt!

Den sobelfärgade colliehanen här hette Amos, en trevlig sobelhane som jag ägde och visade.

Under 80-talet började jag titta och längta efter en korthårig Collie...2008 kom hon så till familjen vår Bessie, Cinnaberry's Winning Ticket.

...efter det blev det en Rottweiler, Axa, som kom att få några kullar valpar till och med dock inte i mitt kennelnamn. (foto från 1994)

...och varför inte pröva något helt annorlunda än en brukshund, en Storpudel! Dexter fick flera cert och dessutom blev han pappa till flera kullar. Jag lärde mig lite om klippning under de åren som jag hade Pudel.

Slutligen blev det Lancashire Heeler, ingen pälsvård att tala om här inte och vilken underbar hundras! Detta är för mig rasen med stort R, den kommer för alltid att vara min ras, det bara är så!

Det här är ett kort på vår familj från 90-talets mitt då barnen ännu var små. Min man och jag jobbar båda med utbildning. Våra barn har flyttat hemifrån. Vår dotter jobbar i en livsmedelsaffär och vår son jobbar som systemutvecklare och programmerare. Jag har pysslat med det mesta inom "hunderi". Jag är utbildad instruktör åt SBK, är ringsekreterare och har tävlat och ställt ut aktivt sedan 70-talet.För närvarande är jag också ordförande i SLHK, Svenska Lancashire Heeler Klubben. Dessutom har jag under några år suttit med i Västerbottens kennelklubbs styrelse. Jag har precis blivit auktoriserad FCI-domare på Lancashire Heeler,långhårig och korthårig Collie, Welsh Corgi Cardigan och Welsh Corgi Pembroke. Efter att ha haft schäfer, collie, rottweiler och även storpudel förälskade vi oss i denna underbara hundras, Lancashire Heeler. Vi bor i Umeå tillsammans med våra hundar. På vår fritid sysslar jag mycket med hundarna, åker på hundutställningar ofta tillsammans med min dotter Emma, eller sjunger.